tomasbonanza

Hej barn.

 

Idag ska jag prata om vad som gick runt i huvudet på mig i natt. Det är ett ämne som har gäckat min hjärna sen jag gick i tredjeklass i grundskolan, nämligen osynlighet.

 

Det hela började som en helt vanlig dag tills…

En klasskompis till mig kom fram och berättade att hans pappa körde runt med hemlighetsstämplad last i sin lastbil någonstans i (det förmodat påhittade landet) Norge. Bak i sin lastbil hade min kryddande väns (Vi kan kalla honom Mikael Eklund) pappa nämligen osynlighetsspray. Många år har gått sedan den dagen och jag har under dessa år förbättrat osynlighetssprayen till osynlighetstabletter. Varför?

 

#1. Det är tidskrävande att spraya på sig osynlighetssprayen.

 

#2. Tänk om vädret slår om efter att man sprayat på sig osynlighetssprayen, då måste man stå sitt kast om man inte vill spraya om det nya klädesplagget, eller om man sprayar på osynlighetssprayen lager för lager. Alltså först hud sen underkläder o.s.v.

 

#3. Vad händer om det börjar regna? Är osynlighetssprayen vattenfast? Skulle inte tro det.

 

#4. Kläderna man har på sig när osynlighetssprayen appliceras måste vara extremt välstrukna. Finns det veck, finns det även en möjlighet att sprayen inte tar sig in som min Farbror brukade säga.

 

#5. Om man ska pressa sig in i ett trångt utrymme, slits osynlighetssprayen bort från kläderna då? Och om den fastnar på väggen så leder det till att väggen blir osynlig vilket givetvis skulle öka skaderisken.

 

Med osynlighetstabletter elimineras de flesta av ovan nämnda hot.

Men osynlighetstabletterna är ingen säker väg att gå ändå. Jag ska här gå igenom de brister som osynlighetstabletterna har.

 

#1. När man tar tabletten så antar jag att det bara är materian av kroppen som behandlas. Ungefär på samma sätt som när man tar en medicin. Det innebär att användande av osynlighetstabletter under vintertid mer eller mindre kan strykas, såvida man inte kan stanna inomhus.

 

#2. Det här felet dyker upp under både osynlighetssprayen och osynlighetstabletterna. Om man ska vara osynlig som ett strategiskt val i krigsföring så kan man inte bära vapen då vapnet skulle röja den osynlige krigarens position. Sen måste man rannsaka sig själv, vem vill använda sin nyvunna osynlighet till att smyga på en manlig militär bakifrån? Om man nu skulle komma nog nära en militär för att döda den skulle man vara tvungen att strypa den. Det är varken kvickt eller diskret. Militärens vänner skulle uppfatta vad som hände, eller tro att han satt något i halsen och komma till undsättning. Man skulle bli röjd helt enkelt.

 

#3. Om vi håller oss kvar vid användningsområdet krigsföring så har osynlighetstabletterna fler svagheter.

#1. Man kan inte vända sina vänner ryggen för en sekund. Kommer fiender från andra hållet och man befinner sig i skott linjen så blir man med allra största sannolikhet skjuten i ryggen eftersom man inte är synlig för sina vänner.

#2. Säg att man överlever ett skott. Syns blodet då? Förmodligen, när blodet lämnar kroppen ses det inte längre som kroppens materia vilket leder till att osynlighetsfunktionen inte längre funkar och blodet kommer således att bli synligt för alla.

#3. Samma tes gäller här. I krig kan man bli väldigt rädd, om en person blir lite för rädd och råkar skita ner sig skulle det få ödestigna konsekvenser. Man skulle se en otorkad analöppning springa omkring eftersom det samma händer med avföringen som med blodet när det lämnar kroppen. Osynlighetsfunktionen försvinner.

 

#4. Om vi vrider lite på användningsområdet och säger att man ska fly ifrån fängelset, vilka brister skulle man kunna hitta då?

Från poliserna är man relativt säker. De kan ju inte se en, men från polisernas fyrbenta vänner går man inte säker. Ens doftspår blir inte osynligt bara för att man själv blir det. Då hittar vi genast en undergruppering till denna brist.

#1. Vad händer om en hund biter tag i dig?

Efter som att man fortfarande är sårbar för kulor så är man även sårbar för hundbett. Hunden biter, blodet forsar och poliserna knäpper dig på stället och kallar det våld mot tjänsteman.

 

Som ni märker har jag punkterat hål i teorin om att man skulle komma undan med vad som helst om man var osynlig, såvida man inte…

 

Ett snabbt scenario. Du ska fly från ett fängelse. En kompis till dig på fängelset fixar fram osynlighetstabletter och… OCH… Antimateriatabletter. Antimateriatabletterna gör att din materia, alltså din kropp, inte går att känna. Skulle någon slå dig skulle handen gå rakt igenom, skulle någon skjuta dig skulle kulan bara passera förbi och om en hund bet dig skulle käftarna bara slå igen. Här hamnar du i ett helt annat läge från att ”bara” vara osynlig.

 

Men, kan man göra vad som helst nu?

Det finns fortfarande några defekter som måste ses över.

 

#1. Om du ska råna en bank så kommer du inte att stöta på några som helst problem förens du är inne i valvet och ska lyfta säckarna med pengar. Då dyker två nya problem upp.

#1. Eftersom säckarna inte tillhör din kroppsmateria kommer säckarna förbli synliga, och eftersom du har ätit antimateriatabletter kan du inte heller plocka upp säckarna efter som all materia passerar igenom dig.

#2. Eftersom att all materia passerar igenom dig och du passerar igenom all materia så skulle du dessutom sjunka rakt igenom jorden om du tog en antimateriatablett. Om inte… du har på dig antiantimateriaskor som gör att du står stadigt på marken. Antiantimateriaskorna tillåter nämligen ingen materia att passera igenom åt något håll vilket håller dig kvar på jordens yta, men du förblir dock synlig, för trots att du har ätit osynlighetstabletter så syns antiantimateriaskorna då de inte är en del av din kroppsmateria.

 

Som ni ser är det ämne som man fortfarande behöver forska lite mer i, men som Albert Einstein en gång sa; ”Det gåtfulla är det mest upphöjda vi kan få erfara. Det är källan till all sann konst och vetenskap”.

 

 

TomasBonanza

Nu jävlar går vi in i repandets tider med bandet. Vi har blivit ombedda att spela på ett cocktailparty, och vad vore vi för ett partyband om vi tackade nej till detta erbjudande. Vi har gått igenom gammalt material och hittat hela 30 dängor som vi ska leverera. Det innebär att vi bör börja repa ganska omgående då festen går av stapeln den 19 Juni. Men din idiot det är ju lugnt, tänker ni kanske nu. Men riktigt så lugnt är det inte då två tredjedelar av bandet befinner sig i Norge större delen av veckan. Vi kan bara repa på helgerna. Mina bandkompanjoner har jobb och kan inte till skillnad från mig sitta hemma och plinka på gitarren dagarna i ända.

Det är ett dilemma som utspelar sig just nu. Vem vann? Vann David? Vann de gudar som så envetet terroriserar hans tillvaro? Eller avgjordes hela kampen igår, till gudarnas favör?

Frågorna är många och svaren likaså.
Vad är det då som föranleder denna diskussion?  
Det är just det som jag ska försöka klarlägga i detta pittoreska inlägg.

David kan inte åka ut och fiska idag. Detta av den enkla anledningen att han har för ont i knäet från gårdagens markkänning. Jag ringde David och i god vana så var det även mitt samtal som väckte honom strax efter elva.
Han sa redan då att han kände sig sliten. Om det var sant eller inte vet jag inte. Men om hans tes om att oturen når sitt kulmen när han är med mig så förstår jag att han väljer att stanna hemma.

Låt oss gå tillbaks nu då till den lilla biten med vem som vann.
TES # 1
Vann David? Lyckades han återigen besegra Goliat (Gudarna) när han valde att stanna hemma. Hade Gudarna samlat allt på ett kort och skickat in Poseidon till Vänern och kan nu bara maktlöst titta på medan David vankar av och an i sin lägenhet och frossa i välbehag på grund av sin välformade plan. 

Eller?

TES # 2
Vann gudarna då David inte vågar sig ut idag? Har Goliat(Gud) lyckats skrämma upp David till den milda grad att han väljer att söka skydd i lugnet av sin lägenhet tillsammans med sin dator och svårt sargade knä. Är det rent av så att han tror att jag är hans egentliga antagonist eller att gudarna använder mig som ett verktyg för att komma åt honom och därför undviker att träffa mig för att inte råka illa ut. 

Eller?

TES # 3
Är det helt enkelt så att gudarna vann redan igår? Det är det som verkar mest troligt eftersom att David sa till mig att han hade för ont i knäet för att åka ut idag. Sargades hans kropp så hårt under gårdagens maktuppgörelse att han är för skadad för att dra ut i strid idag.

Min tes är en blandning av tes 2 och 3. Jag tror att David börjar ana oråd. Jag tror hans paranoia kan ha lett till att tro att gudarna använder sig av mig för att komma åt honom. Jag tror det blev klart för honom igår när det var en väldigt klar seger för gudarnas favör. Han blev helt enkelt knäckt av deras massiva offensiv igår. Att de sedan använder sig av en av hans bästa kompisar som en säker väg att nå fram till sitt offer gör honom bara än mer säker på att det inte är någon ide att ta upp kampen förrens hans kropp är läkt och han har styrka nog till att ta upp kampen igen. 

Jag har skrivit en låt om David idag. Den ska snart spelas in. Så snart jag har hittat rätt melodi vill säga. Tills dess får ni hålla till godo med texten.

The Epic Battle between GOD and RAOUD

Just opened my eyes, feeling rested and alive.
That's when i discovered; I've been sickend with the hive.
Went to the drug store to find a cure for me.
On my way over there I fell over and scraped my knee.
The cashier handed over the medicine and I handed over the cash.
She never told me she was sick, I got contaminated and now I got a rash.

It's my epic battle against god and his vicious plan.
In other words, I'm sticking it to the man.
All sins that mankind does are justified by me.
Didn't jesus take care of that, by the way where the fuck is he.

Got back to the apartment it was infested by ants.
I sat down tryed to pass some gas but instead I shat my pants.
I took a shower to clean up when I saw my rash had gotten red.
It really startled me and I fell over and landed on my head.
The blood started poring down the side of my head and dripped down where my favorite T-shirt layed.
I had to go back to the drug store once again, this time all I needed was bandaid.

Is this how I'm supposed to live my life util the day I die.
I'll probably die from an allergic reaction from eating applepie.
I thought Jesus paid for our sins when you hung him on the cross.
Or had he just been a bad boy and you wnated to show him who was boss.
Either way he wouldn't last a day walking in my shoes.
I can go on doing all his chores and drinking all his booze.
If you send me down to hell when my time is up.
Then you will finally win the battle, cause then I'll give up.

TomasBonanza®

Nu har jag fått en god nattsömn och hunnit distansera mig från gårdagen.

Är inte David en sån där vän som man kallar ”alla vänners vän”. Om man ska se på det ur ett positivt perspektiv så borde det vara så. Jag menar, även om jag har min sämsta dag så framstår den som en lätt bris i jämförelse med orkanen som David upplever. Att ha en så otursförföljd vän får ens eget liv att verka så okomplicerat. När jag ser en dörr så behöver inte jag vara rädd för att öppna den, när David ser en dörr så blir han rädd för att förstöra den, eller att dörren ska förstöra honom.

 

Om vädergudarna tillåter så ska vi idag igen ut på Vänern. Jag tror att vädergudarna kommer ge oss ett bra väder. David är mycket lättare att komma åt för dem när han är utanför lägenheten. De lockar ut honom med bra väder för att sedan förödmjuka honom efter konstens alla regler. Han hävdade starkt att hans maximala otur inträffar de gånger jag och han umgås. Jag kan faktiskt vara beredd att hålla med om det. Men detta av den enkla andledningen att när jag och David inte umgås så jobbar han, eller gör andra ”lite lugnare” aktiviteter. Att han överhuvudtaget vågar sig ut på en båt visar ett mod större än hos de flesta jag känner.

 

Vi får vänta och se vad denna dag har att bjuda på. Mina förhoppningar är ändå att det ska gå smärtfritt för både mig och David. Det är en hög oddsare men jag hoppas verkligen på det.

 

Nu är det dags för frukost.

 

TomasBonanza®

- Jag tror fan att gud var full när jag blev till, det är en av de sista meningarna David Rudber yttrar innan vi säger farväl till varandra utanför hans lägenhet. Vi har tillbringat hela dagen ute på Vänern. Som vanligt har det varit en otroligt rolig dag för mig, men en lite mer motig dag för David.

 

Det hela började redan i går kväll. Jag ringde till David och kollade av med honom att fisketuren fortfarande skulle bli av. Han lät entusiastisk när han svarade och sa att vi skulle använda hans nya båt. Han sa att jag skulle hämta upp honom klockan 11:00 dagen efter. Vi la på och fortsatte med våra kvällar. Dagen efter vaknade jag klockan 10:00 gick ut med Ninja och satte mig och åt frukost. Jag la märke till hur mycket lättare det är att gå upp när man vet att man har en rolig dag framför sig. Tydligtvis var detta ingen känsla som David delade. När jag stod med bilen utanför hans lägenhet var klockan 11:04. Ingen David syntes till så jag gick upp i hans lägenhet. Där möttes jag av två dåliga nyheter.

 

Nyhet nummer ett var att han hade försovit sig. Den entusiastiska rösten från telefonsamtalet dagen innan hade blivit utbytt mot något som mer lät som en Barry White på valium. Den andra dåliga nyheten kom som en överraskning. Jag trodde allt var kirrat och klart och att det bara var att åka ut och börja fiska. Så var inte fallet. David hade nämligen glömt att ringa sin far så att vi kunde komma dit och hämta båtnyckeln. Nu svarade inte Davids far på varken hemtelefonen eller mobilen. Ingen svarade oavsett vart han ringde. Då kom han på att han kunde ringa sin bror och fråga om nyckeln, eller i alla fall få reda på vart hans far var. Det samtalet blev inte som David tänkt sig. Efter att David hade frågat om båtnyckeln svarade hans bror med

- Du ringer bara när du vill någonting. *Klick*.

David tittade på mig och förklarade hans brors respons. Vi funderade ett tag över varför man skulle ringa någon om man inte ville något. Vi insåg snart att han nog var sugen på att bara slöprata lite med David. Men det hade vi inte tid med nu. Dyrbar fisketid gick till spillo, och vi var inte ens på väg mot båten än. Jag sa till David att vi kanske skulle åka till hans far och kolla om vi kunde hitta nyckeln. David förklarade att det inte var någon idé. Hans far var inte hemma och David hade ingen husnyckel. David åt sin första frukost som bestod av gifflar och lite pissljummen Pepsi. Vi styrde kosan mot Coop Bergvik för att köpa lite fiske grejor. Där inmundigade David sin andra frukost, McDonalds.

 

Mätt och belåten efter en big mac, cheeseburgare och pommes frites gick vi ut till bilen. Vi kom på att vi kunde använda en av min familjs båtar istället. Den ligger cirka tre mil utanför Karlstad. När vi körde in i hålan som heter Molkom ringer Davids telefon. Det är hans far. Han förklarar att han inte hört telefonen för han har varit ute i trädgården. Med andra ord. Hade vi bara gjort som jag föreslog hade vi redan varit ute på sjön. Nu fick vi åka de tre milen tillbaks istället.

Väl framme hos Davids far så fick vi nyckeln. Nu var det bara att åka ner till båten. Vi parkerar ungefär 50 meter ifrån båten. Ner till båten går en spikrak asfalterad väg. Jag bär ett fiskespö två fiskelådor. David bär ett fiskespö en åra och en håv. Jag ser tre killar som står bredvid vägen på höger sida. En gammal tant klipper häcken på andra sidan. Plötsligt hör jag hur Davids fotarbete blir allt mer intensivt. Sedan ser jag hur han på stålmannen manér flyger fram över asfalten ihärdigt balanserande på allt han bär på. Det hela slutade med en krash.

 

Först visste jag inte om jag skulle skratta. Men när jag såg hur trött och van David såg ut så kunde jag inte hålla mig. Det blev ännu roligare när tanten frågrar.

- Går du här och trillar på plan mark?

- Ja det verkar så, fräser David tillbaka. Killarna säger inget, de bara iakttar. Jag och David fortsätter vår färd ner mot båten. Väl framme vid båten märker han att han blöder på knäet. Han märker det på grund av att hans 1800 kronors Replay jeans har ett decimeterstort hål över knäet. Han förbannar sig i ett tag över att han måste gå ner i vikt för att få på sig sina andra favorit jeans. Sedan lastar vi i båten och allt går för en stund riktigt bra. David ber mig ro ut båten innan han startar motorn. Jag ifrågasätter inte utan lyder. Väl ute på vild sjö sliter David i 15 minuter innan han får igång motorn. Man kan börja antyda röda vener i ögonen hos honom nu som inte var där för en stund sedan. Det går några minuter utan fler missöden. Och plötsligt på mitt tredje kast får jag napp. Det är en gädda på ungefär 2,5 kg som landar i båten. David tittar lite snabbt på sin spinnare som inte ens har varit i vattnet än. Hans blick flackar ner mot min fiskelåda som han rotar igenom tills han hittar ett drag som han tror på. Jag förklarar för honom att det är en wobbler. Tillslut letar jag upp en likadan spinnare som jag använder mig av som jag med varm hand räcker över.

 

Det är en fin dag ute på sjön. Mitt fnittrande avbryts ibland av ett samtalsämne som inte handlar om Davids otur. Han förklarar en vetenskapligterm för mig som jag här ska klarlägga.

 

Rudber chain reaction theory

Han förklarar att hans otur är som ett dominospel. När väl det första dominobrickan har fallit kan det bara bli värre. David menar att han tassar omkring på ett minfält med dominobrickor. När väl han har startat reaktionen är det inget som kan stoppa det förens det har blivit en fullständig katastrof av hans liv. Han förklarar vidare att om det första han skulle göra när han vaknade var att skrapa upp knäet så skulle det inte vara över där. Gud skapade David med två knän för att han senare under dagen ska kunna skrapa upp det andra. Det fyller inte samma funktion som knän hos vanliga människor. Det här är bara ytterligare en kroppsdel att skrapa upp eller att snubbla på. När nåt väl har gått åt helvete för honom är han som a train wreck waiting to happen. Ordspråk som ”nu kan det bara bli bättre” existerar inte i Davids värld.

 

Men trots denna vetenskapliga tes om otur så går det ganska bra. Det blir några fåtal trassel för honom, men de går ganska lätt att lösa. Tillslut får han till och med napp. Det är en gädda på ungefär 4 kg som han drar upp i båten (med min spinnare). Lyckan är gjord. Jag får ta kort på honom där han stoltserar med sin fisk. Dock på säkert avstånd från hans kropp, man lär som man lever antar jag.

Efter det vill David om möjligt fiska ännu mer. Han vill fiska så mycket att han inte tänker på vart han kastar ut sin lina. Han kastar ut sin lina rakt över min lina vilket resulterar i några meter avkapad lina för David. För av någon anledning så är det bara hans lina som trasslat sig. Min lina var bara att dra ut ur Davids trassel.

 

Inte heller detta trassel får honom att tappa humöret. Glad i hågen startar han motorn utan att titta efter. Han hade nämligen hissat upp motorn ur vattnet. Det som hände var att det lät som ett Hercules flygplan flög ett par decimeter över våra huvuden samt att det rök utav bara helvete. David säger ingenting. I tystnad stänger han av motorn igen, vänder sig om och hissar ner den i vattnet. Han tittar på mig och skriker nu kör vi. Samma procedur igen. Startar motorn och fullt utslag på gasreglaget följt av ett YIIIIIIIIIIIHAAAAAAAAA i äkta cowboy anda. David han inte ens skrika klart förens vi hör, BAAAAAAAM!!!! Mycket riktigt, på hela Vänerns vatten så lyckas David pricka en stock med motorn. Vi hissar upp motorn och inser att den inte är helt massakrerad. Den funkar faktiskt så pass att vi tar oss tillbaks in till hamnen.

 

Vi förtöjer båten och börjar packa ur våra grejor. Plötsligt hör jag en bekant ton i Davids stämma. Nervositet. Han undrar varför han inte kan få isär sitt spö. Jag tittar på det men hittar inga konstigheter. Det är helt enkelt bara så att det har tok fastnat, förmodligen för att det är Davids. Jag får David till att ge upp sina försök på att slita isär spöet. Vi går till bilen och skrattar lite när vi går förbi stället där David för bara några timmar sedan trillade. Väl framme vid bilen inser vi att vi inte får in Davids spö i bilen om han inte plockar isär det. Han sätter på sig ett par handskar och börjar virida. KRACK, låter det och vips så har David en del av sitt spö i sin hand. Han mumlar lite för sig själv innan han tar ett nytt grepp om spöet. SNAP, låter det och vips så är spöet fixat. Det enda problemet var att när han slet isär spöet så drog han även av sin fiskelina.

 

Summan av kardemumman

David har under dagens fisketur torskat 1800 kr för ett par jeans, samt 600 kr på ett spö. Det gör att vi hamnar på den nätta summan av 2400 kr för en liten fisketur. Om motorn hade gåt sönder när vi rammade stocken hade vi hamnat på nämre 40 000 kronor. Det borde innebära att David har en sju helvetes överraskning att vänta sig ikväll, om man nu förlitar sig på Davids chain reaction theory. Det har ju inte gått så illa som det ändå kunde ha gått. Någonstans i detta domino är det en bricka som står och vippar fram och tillbaks och bara väntar på Davids nästa drag då den kommer falla och starta upp en ny kedjereaktion av misär över min väns liv.

 

David citat under dagen.

 

- Man kan ju inte födas med otur…, eller?

 

- Tomas, vet du varför jag inte ramla i vattnet idag? Det är för att gud vet vilka skämt som ”get’s old”. Han tycker att det vore för förutsägbart om jag skulle gjort det. Han (Gud) måste ha varit full när jag blev till.

 

- Fy fan. Har varit ute och fiskat och kommer hem med ett skrapat knä. Eller ja, sånt händer ju, fast bara för barn.

- Hon sa att hon trodde att hon kunde prata ner mig. Men hon kan stå och skrika på mig i 20 minuter om hon vill. Det räcker med att jag säger, ”Du är fet” så vinner jag ändå.

 

- Fy fan Tomas. Nu har jag napp. Den här gången är det inte vass det känner jag.

( Det var vass)

 

- Kan oflyt vara genetiskt? Det tror fan jag i alla fall.

 

TomasBonanza®

Så var den åter här igen: St Patrick’s day. Den enda dagen som är värre än dagen innan för Irländare. I alla fall om man ska vara lagom generaliserande. Det är jag alltid, lagom alltså. Vad kan passa bättre en sån här dag än att förpassa sin smäckra kropp ner till Jacke VillvaraIrländarepåriktigtendagsomdenna. Väl hos Jacke väntar Hannes och några andra från skolan. Hannes och Jacke som alltid ska vara värst har tydligen börjat ”dunka” , som Hannes så vackert uttryckte det. De har hållit igång sedan klockan 12:00.

 

Förhoppning på dagen: Jag Hoppas att jag hittar några gröna kläder som jag kan ha på mig. Tvivlar dock ganska hårt på det. Annars är mina förhoppningar att jag innan kvällen är över har blivit rödhårig och fräknig så att jag passar in mer med alla andra Irländare. Återigen är jag lagom generaliserande. Kvällen kommer dock bli ganska lugn för min del. Jag har grupparbete i skolan imorgon. Sen vet jag inte om jag kommer orka ta mig ner till Jacke heller. Jag har faktiskt en innebandyträning som kan sätta stopp för dessa planer. Beror på hur trött jag blir.

 

Till helgen spelar mitt lokala favorit band på Koriander.

Där kan jag däremot utlova fylla och dekadens. Ska bli sjukt kul att se dem. Bandet jag talar om är givetvis Mama Kin. Det finns två band i karlstads musikscen som är riktigt bra. Mama Kin och The Soulshake express. Dessa två band är förvisso jävligt olika, men båda är riktigt jävla bra. Man känner sig som en stolt karlstadbo när man ser/hör dem spela.

 

Jag håller på med ett roligt projekt för tillfället.

Manfred Hårfager fyller ju år inom kort. Han ska få en födelsedag han sent ska glömma. Det ska jag se till. Han vet inte vad det är, eller när det kommer hända. Han vet inte om någonting alls än faktiskt. Men om han läser bloggen så kommer han i alla fall veta att någonting är i görningen.

 

Förövrigt så ska jag och min käre vän David Rudber utmana våra psykiskagränser: Vi ska titta på ”The fourth kind” vi skrek båda två som små flickor när vi såg trailern. Jag skrek, sen skrek David för att jag skrek. Sen skämdes vi i ett tag och laddade hem Sherlock Holmes istället. Där snackar vi sömnpiller värre än något man kan hämta ut på apoteket, Båda två sov som två små barn i soffan. Ingen såg något av filmen. Vi spenderade en och en halvtimme med att sova till en film som är ca 2 timmar. Time well spent.

 

 

Nu ska jag åka och träna.

 

TomasBonanza®

Tillbaks:

Nu skrämde jag er alla med mitt uppehåll. Om sanningen ska fram så har jag haft en ganska dålig vecka. Jag har varit sjuk och haft en del att syssla med. Summa av kardemumman är att bloggen fick se sig besegrad av andra intressen som man har när man är sjuk. Men nu är jag åter här och kan sprida ett sken över min relativt händelselösa livssituation.

 

Spelningen vi hade i lördags var riktigt kul. När vi spelade så var det också roligt. De nya låtarna var roliga att spela. Detta kan bero på att de flesta var i andra set och vi hade fått i oss lite öl. Eller i alla fall jag och Robin Studiovirtuosen. Manfred Hårfager hade fått i sig mer öl. Men som den karlakarl han är så märktes inte det. Han utförde spelningen fläckfritt och bjöd på det märkligaste jag varit med om på en scen. I sista låten väser han ”snabbare” i mitt öra. Jag tittar upp på honom och ser inte store trygge Manfred Hårfager. Nej, jag ser en liten rätt skolpojke som inte riktigt har fått kontroll på blåsan ännu. Manfred Hårfager var så kissnödig att hans ögonfärg hade gått över till gul. Detta var ganska humoristiskt och jag kom för några sekunder av mig. Men vår proffsiga rutin redde ut även denna stormen.

 

Efteråt var alla glada. Jag var glad för jag kom ihåg alla texter, Robin Studiovirtuosen var glad för att han nu kunde ägna sig åt sitt andra stora intresse, nämligen ragga. Manfred Hårfager var dock gladast av alla, han hade fått gå på toa och kom ut med ett så brett leende att mungiporna krockade i bakhuvudet på honom.

 

Resten av kvällen gick i festlighetens tecken. Det var dans det var drickande det var borttappade gitarrer. Gitarren kom sån tur vad till rätta. Det var en vänligsjäl som hade flyttat den till ett säkrare ställe. På det hela taget var det en riktigt jävla trevlig kväll. Det brukar bli så när någon ur släkten Hårfager Arvidsson ställer till med kalas. Och det dröjer inte länge innan nästa person ur den släkten bjuder upp till dans. Manfred Hårfagers 25 kalas går snart av stapeln. Tänk att min och Robin Studiovirtuosens stora lilla vän ska bli 25. Det här är ett evenemang som kommer gå till historien. Kameror bör medtagas så vi i RullatorRally kan se på bilder och försöka minnas kvällen.

 

Nu i helgen kommer det bli passivt. I alla fall i kväll. I morgon (lördag) kväll ska min farsa och min bror ut på krogen med Emmas pappa och bror. Min och Emmas pappa samt min bror har lämnat fruarna hemma för att ägna en kväll i sportens tecken. Det kan bli så att jag och Emma kilar ner och ser hockeymatchen med dem. Det ger oss även ett ypperligt tillfälle att stalka vårt favorit par. Manfred Hårfager och Elin Hårfager. Abstinensen efter dem har börjat göra sig påmind. De får skylla sig själva när de är i Norge under vardagarna. Det samma med Robin Studiovirtuosen. Fy fan, alla mina vänner flyr landet. Det kanske beror på mig. Tänk om jag i så fall kan bli vän med alla i hela Sverige. Det skulle innebära att jag blir kung över hela Sverige. Sänkt spritskatt here I come.

 

Nu ska jag och Emma ut och käka.

Tills vi ses nästa gång.

 

TomasBonanza®

Precis hemkommen från en shoppingrunda. Det blev en helt ny kostym med alla dess tillbehör. Skjorta, väst, slips, kavaj och byxor. Nu jävlar ska jag svida upp mig på lördag. Allt känns väldigt bra i klädväg för lördagens framträdande. Det enda som känns lite sådär är att jag inte för allt i världen får några verser att sätta sig. Jag har försökt, försökt och försökt igen att memorera dem. Det går inte. Det är alltid vers två. Men det ska nog gå att få in i skallen innan lördag. Det är bara två av de nya låtarna jag har problem med. Men ni behöver inte oroa er. Jag kommer givetvis att göra ett fläckfritt framträdande även denna lördag.

 

Jag har trott att det har varit torsdag hela dagen. När jag kom på att så inte var fallet blev jag sur. Jag har gått med förhoppningen om att hinna träffa Manfred Hårfager och Robin Studiovirtuosen. Men icke. Robin Studiovirtuosen landar idag vid fem tiden och Manfred Hårfager kommer inte hem förrens imorgon kväll. Mycket tråkig insikt som tillkom mig där vid ett snåret.

 

En dikt ämnad i all välmening

 

Manfred Hårfager har länge vandrat på denna jord.

En man för sitt rykte sanna mina ord.

Lång som ett höghus och stark som en björn.

Grova snickrarhänder börjar inte blöda för en törn.

En passion för klockor som gör honom varm.

Han har minst åtta par för varje arm.

I håret har han massa klet.

Hans näsa är också känslig för Robin Studiovirtuosens dret.

Ibland vet han inte när han ska säga stopp.

Ibland häller han för mycket öl i sin kropp.

Men vad gör det när han är så bra.

Jag trodde du skulle komma hem ida…

 

En mycket vacker dikt. Ett känslomässigt crescendo i slutet. Fy fan, det är så att man får gåshud.

 

Nu ska jag göra mig i ordning för innebandyträningen. Får hålla tummarna för att hälsenan håller. Om man säger fel på hälsena och råkar säga sälhena så låter det som namnet på avkomman från en säl och en hyena. Undrar hur det skulle se ut. Min hund Ninja ser ut som en korning mellan en fladdermus och en säl. Fast det var en unge som skrek.

- KANIIIIIIIINEN…. KOM DÅ KANINEN…. KANIIIIIIINEN

Jag tror Ninja blev lite stött av detta för det är den enda ungen som hon inte ville gå fram och hälsa på. Hon är lite likt en del katolska präster där. De äldre skiter hon i men småbarn bara måste hon fram till….

 

TomasBonanza®

Nytt band, fan vad bra. Heavens heter bandet. Skivan heter Patent Pending. Det är den ena sångaren i Alkaline Trio som har gjort ett sidoprojekt. Detta sidoprojekt har förgyllt min eftermiddag. Riktigt jävla bra.

 

Dagen har passerat riktigt smärtfritt. Trots att moment som redovisning av politiskfilm och kampanjplan har stått på dagens agenda så måste jag säga att det har gått bra. Det kanske inte låter så underhållande, men där tar ni fel. Politik som sådant låter kanske inte som världens mest underhållande ämne. Det tycker inte jag heller. Men att göra en politiskkampanjfilm för att främja kids i samhället var riktigt roligt och stimulerande. Man börjar tänka i banor som vanligen inte vistas uppe i knoppen. Det har inte varit ett enda bröst där uppe under de timmar jag har spenderat i skolan och jobbat med projektet. Nu ljög jag.  

 

Söndagens finalmatch slutade med förlust. Känns sådär med tanke på att de vi mötte måste ha någon sorts bokstavsförkortning allihop. De tycker att det är as coolt att ställa upp i korpen och smälla på som om matchen gällde livet (det gjorde den typ för mig). Det är kul att se att de lägger så mycket kraft på att märka mig också. Jag väger säkert 20 kilo mindre än de gör. Det var inte en jävel i deras lag som ställde sig upp mot Hannes Stolpe Ut Bo Brage. Han är säkert 1.90 och jävligt stark och stabil. Alla i deras lag blev fromma som lamm när han hade bollen. Hinner dom i kapp mig  så bara smäller det så hela hallen skakar. Detta resulterade i söndags med ett blåslaget finger som hoppade ur led, och även tillbaka i led. Väldigt behändigt finger. Jag fick även en uttänjd hälsena. Och det mina damer och herrar är allt annat än behändigt. Det känns som om min fot sitter fast med en tråd. Väldigt olustigt. Sån tur är så lyckades jag avsluta matchen, jag gav dem med andra ord inte nöjet av att se mig kliva av.

 

Imorgon kommer Robin Studiovirtuosen hem. Jag pratade med honom igår. Och tro det eller ej, han var nykter. Han hade ätit på Taco Bell dagen innan, så vem som nu än ska bjuda hem honom imorgon. Se till att ladda upp med en pall Lambi. Jag tror att det kan behövas. Jag informerade honom om de låtar som vi ska utöka vårt spelschema på lördag med. Han lät positivt överraskad. Han har nog varit lite orolig att jag och Manfred Hårfager skulle ligga på latsidan när han var borta. Så har fallet inte varit. Vi har repat och repat och repat. Nu kommer då frågan som alla ställer sig. Tjernobyl katastrofen känner ju alla till. Vad kommer Sverige att kalla katastrofen med Robin Studiovirtuosen och hans magproblem. Kommer vi behöva cementera in Robin Studiovirtuosen likt reaktor 4 på Tjernobyl. Det skulle bli jobbigt om vi ska iväg och spela. Sån tur är så hyr Statoil ut ganska billiga släpkärror som vi kan lasta upp honom på. Nu säger inte jag att det blir så, jag säger bara att det finns en överhängande risk i att det blir så. Manfred Hårfager kan intyga detta då Robin Studiovirtuosens mindre charmerande dofter från hans mörka mynning har fått både mig och Manfred Hårfager att kräkas. I alla fall mig. Jag tror Manfred Hårfager fick kasta in handduken en gång också. Och vid dessa tillfällen har han varit ok i kistan. Och när Robin Studiovirtuosen säger att han är ”ok” i kistan betyder det att han är så bra han kan bli. Robin Studiovirtuosen kan nämligen aldrig vara bra i kistan. Varför… Ingen vet?

 

Nu ska jag göra en hallon, jordgubbs smoothie.

 

TomasBonanza®

Idag är en bra dag:

Efter en godnattssömn befinner sig vår hjälte återigen vid spakarna.

Drömmar kan vara ganska sjuka. I natt drömde jag att jag var på väg till min innebandyfinal. Den spelas på söndag. Men i min dröm var det sommar och Klarälven var översvämmad. Inte nog med det. På vägen till hallen så gick jag in i ett område som jag aldrig varit i tidigare. Där visade det sig att Karlstad hade spårvagnar. Spårvagnsspåret gick rakt genom det översvämmade området. När spårvagnarna körde igenom så uppstod stora pelare av vatten runt dem. Jag tyckte att det såg så fantastiskt ut att jag bestämde mig för att skita i innebandyfinalen och stanna och titta på detta spektakel. En tanke som for genom mitt huvud medan jag satt där och tittade var. Hur fan man kan missa att en så liten stad som Karlstad har ett spårvagnssystem som man inte känner till.

 

Helt otroligt, till och med i mina drömmar har jag ett spännande liv.

Min dag började bra. Jag vaknade och var relativt utvilad. Då öppnade jag fönstret och såg att det snöade. Så nu är man tillbaks på ruta ett igen. Jävla snö. Den är bara kall och i vägen.

 

Idag blir det repa.

Manfred Hårfager och jag ska köra igenom vårt spelschema inför de stundande spelningarna. Det ska bli skönt att träffa min gode vän igen. Man får ju bara göra det ifrån torsdag till söndag nuförtiden. Han har som så många andra insett att man tjänar ganska mycket pengar i vårt härliga grannland Norge. Jag personligen anser att de som jobbar i Norge är landsförrädare. De borde åtminstone pendla så man kan umgås med dem när man vill. I RullatorRally har vi två landsförrädare och jag. Dessutom är en av landsförrädarna tillsammans med en annan landsförrädare. Och vad kommer de två att skapa. Jo, fler landsförrädare. Men jag är inte bitter. Studiebidraget plus lån är all ekonomisk försörjning jag behöver.

 

Nog om landsförrädare.

Snart är det dags för kalas. Och inte vilket kalas som helst. Manfred Hårfager fyller 25 år. Fest är utlovat. Underhållningen står på schemat. Det kommer bli en kalas kväll. Jag är redan övertygad om det trots att datum i skrivande stund ännu inte är satt.

 

Ett Herrhagsfenomen:

Varför ska alla gamla ut och gå nu i det här vädret. Och varför ska de gå på vägen istället för på trottoaren? Det är nästan som om de ber om ett brutet lårben. Men så hände det plötsligt. En vänlig pensionerad själ med världsvana förklarade allt för mig när jag var på Konsum. Han sa.

- Alla i Stockholm kör som idioter… Jaha tänkte jag. Och gick hem glad över att han givit mig klarhet i detta mysterium. Väl hemma la jag mig i soffan och läskade min hund med de nyss inköpta ostbågarna.

 

OS är över:

I går morse kändes det som om mitt liv var över. Sveriges herrlag i hockey åkte ur turneringen. Sista gången man kommer se Z, Foppa, Alfie och Lidas i samma lag. Jävligt ovärt. Hade det inte varit för att jag och Emma hade gjort upp att vi skulle se på bröllopsfotografen på kvällen hade jag kastat ut TV:n.

 

Nu blev jag deppig igen. Orkar inte skriva mer.

 

TomasBonanza®

Jaha, då var det dags igen. Varför jag inte bara ger upp är en fråga jag ställer mig själv i skrivande stund. Vad har hänt sen sist egentligen. Jag har varit i Thailand, det har snöat, det har snöat mycket och det snöar fortfarande. Men den här gången hade jag tänkt vara lite mer driftig i mitt bloggande. Min käre vän Manfred Hårfager var här för några helger sedan och sa att han verkligen suktade efter att läsa mina blogg medan han sniffade i mina kalsonger…? Vad vore jag egentligen för en vän om jag inte hjälper min broder genom hans desperation.

 

Ämnet för dagen är: För och Nackdelar

Varför måste det vara så, varför kan inte allt alltid bara ha fördelar. Som exempel kan jag bara dra det som nyss passerade min hjärnbalk. En pizza. Alla ser fördelarna med att det är jävligt gott. Man slipper ödsla sin dyrbara tid till att laga mat. Maten är inte vidbränd (såvida man inte beställer pizzan ifrån Bari) då man har haft många bollar i luften under matlagningen. Allt låter ju helt fantastiskt. Varför äter inte alla människor bara pizza. Det är här tvisten kommer. Nackdelarna är som följer:

När man äter sin pizza gör man det med fördel framför TV:n. Men vad visas på TV nuförtiden? Du blir vad du äter, Biggest loser eller något program med Peter Harrysson. Ditt dåliga samvetet och din dåliga självkänsla kolliderar likt en bigbang i förvirrelse. Hur kunde allt som kändes och såg så bra ut förvandlas till skit… (det hade visserligen pizzan gjort i vilket fall som helst) Hela upplevelsen med pizzan är ju förstörd. Nu tar man ett bett på pizzan och riktigt känner hur man sjunker allt djupare ner i soffan. Jises vad jag är trött på folk som går och gnäller över sådana här saker. Skit i att äta pizza då, köp en jävla rabatt jävel och gnag i dig istället. Skulle alla äta pizza hela tiden skulle det inte finnas några krig. Alla skulle vara för tjocka för att orka kriga. Det skulle gynna hela världen. Det skulle mest gynna pizza bagarna.

 

Om man ska på kalas. Allt är svin kul och man verkligen vet att om man har fått i sig en öl till kommer man ha ännu roligare om ett litet tag. Alla låtar blir bättre. Man kan svara ja och bara le när någon pratar om något otroligt tråkigt. Sen händer det som är förbjudet. Det är den onämnda dödssynden. Folk börjar prata om morgondagen. Morgondagen existerar inte förrens imorgon… Det är därför den kallas morgondag. Bakfyllan tar man itu med när det är dens tur. Det gäller på alla fester utom på lördag för då är det jag som måste tänka på morgondagen… Kanske…

Är man rädd för en baksmälla så kan man ju välja att inte dricka så mycket, eller (shit han kommer säga det) inget alls. (Oooooh. He totally went there)

 

Jag vet inte riktigt vad jag jiddrar iväg med.  Manfred, jag gör det här för din skull. Stå ut med att det är något sorts papper med utsmetade tankefragment från min hjärna.

 

RullatorRally nytt:

RullatorRally har en spelning igen nästa helg. Manfred Hårfagers syrra har ett ihopslaget 30 års kalas. Det skulle tydligen bli en hel del folk där. Ska bli riktigt kul då jag och Manfred Hårfager har lagt till några fler ultra hits på vår redan förstummande repertoar. Nu gäller det bara att Robin Studiovirtuosen kommer hem från sin odyssé av alkohol och dumheter. Han har varit borta i tre månader. Under dessa tre månader har han varit nykter i…tja… en kvart. Och då tar jag i. Vi vet inte alls vilket skick han kommer vara i. Det kanske blir som med Pavarotti. Vi får köra upp honom på scenen för att han har blivit så fet. Vem vet. Han kanske kommer vara den där personen som är negativ över en pizza när han kommer hem. Oavsett hur han ser ut när han kommer hem så kommer vi i alla fall välkomna honom tillbaks till landet på ett sätt värt kungligheter. Han får festa med mig och Manfred Hårfager innan, under och efter spelningen. Med tanke på hur länge han har varit bort så kanske man skulle ta och smörja in sig med bakterie dödande så han inte smittar mig med något konstigt. Man kan aldrig vara nog försiktig. RullatrRally har även en spelning i April på ett cocktailparty. Dit kan man så småningom köpa biljetter. Av mig. Priset: Beror på vad du har att erbjuda och vilket humör jag är på för dagen.

 

Nu får det räcka för idag.

 

Jag är verkligen toppen.

 

TomasBonanza®

Jaha, då var det dags att veva igång den här gamla bloggen igen. Andledning till att den återupplivas är simpel. Det var inte meningen att den skull dö bara sådär. Jag måste skärpa till mig i mitt konstanta levererande av bullshit. Jag ska försöka leverera i alla fall några inlägg i veckan. Det kan gå, eller så går det som mitt förra försök. Mitt upptagna liv tar den bättre delen av mig och jag har helt enkelt inte tid att uppdatera er om mitt ytterst händelsefulla liv.

 

Thailand resan inleds imorgon.

Som den objektiva bloggaren jag är ska jag här försöka förmedla nyheter om vad som händer under resans gång. Det kan komma att handla om vad som helst. Robin Studiovirtuosens tarmflora, Mitt felfria dyk ifrån trampolinen, Robin Studiovirtuosens baksmälla(or), mitt heroiska ingripande vid en hajattack. Vem vet vad som kommer publiceras.

 

Nu ska jag packa. Vi får se om jag hittar någon dator som har bra uppkoppling nog för att ödsla tid med att skriva här på bloggen. Med andra ord är inte ansvaret att leverera helt mitt. (ursäkter är så bra)

 

TomasBonanza®  

Jaha, då var det åter dags. Ytterligare en dag där vi låter musikens riktiga giganter vrida sig i graven av smärta. Ja ni gissar rätt. Dance with somebody har helt plötsligt flugit ur Robin Studiovirtuosens röv och hamnat här på bloggen. Era förhoppningar kommer absolut att uppfyllas. Vem skulle inte gilla en speedad Whitney houston... bort sett från hennes snubbe som inte verkade gilla henne hur hon än var...?

Så mina damer och herrar. Ert törstande efter mer musik är över. TomasBonanza och RullatorRally kommer här ut med Madonnas låt La Isla Bonita som ni finner under länkarna nere till höger. Vad ska man säga. Det kommer levereras friskt med musik nu de kommande dagarna. Vi har faktiskt fler låtar klara, men vi vill hålla er på sträckbänken ett tag. Det är ju inte roligt att få allt på en gång. Nej, man ska liksom gå och längta lite. Annars kanske man får samma syn på livet som Jacke Bira. Man tror det är helg hela veckan.

 

Vad händer då den här veckan.

Jo, det ska jag be om att få tala om. Manfred Hårfager lägger sitt alkohol kyskhetsbälte åt sidan för att återigen kliva över to the dark side. Där väntar jag Robin Studiovirtuosen, Tobbe och Tobbes bättre hälft med öppna armar.

 

Är det coolt att vara tönt?

Ja det är det. Jag är redan klar med min essä. Snacka om att jag har fått höra diverse gliringar om min sociala kompetens idag. Med tanke på att vi fick uppgiften tilldelad till oss igår och att jag är klar i dag så är jag nog ganska töntigt. Men jävligt smart också. Nu kan jag lata mig medan alla andra sitter och vrider sig i ångest framför datorn. Jag har mitt på det torra. Jag står ansikte mot ansikte med Robin Studiovirtuosen vilket innebär att om jag backar är jag längst från hans giftiga rövhål i hela världen. Det är lugna puckar. Mina metaforer blir bara sämre och sämre. Kanske för att jag känner mig lite stressad idag. Jag vill bara få ut låten och det här inlägget och sedan återgå till insupandet av våra andra låtar.

 

RullatorRally nyt:

Så här ligger det till. Vi funderar på att hyra en lokal någonstans i Karlstad i början av November. Där ska RullatorRally köra sin första spelning som rockband. Inte akustiskt, nej en riktig rock konsert utlovas. Det kommer bli hur bra som helst. Vi kommer selektivt att välja ut vilka som vi vill ska vara med denna afton. Så om ni vill ligga bra till så kan ni ju börja pussa lite rumpa redan nu. Kan rekommendera att ni pussar min rumma och inte Robin Studiovirtuosens. Det har blivit så himla dyrt med läpp och tung proteser nu på sistone. Nej, det vore riktigt kul om det här blev av, och vi hoppas givetvis på att så många som möjligt dyker upp. Det kommer bli fest och spelning och sedan utlovas bra musik resten av kvällen. Är det någon som har ett önskemål på att sjunga en låt med vår eminenta orkester så kan vi givetvis repa in den så ni får framföra den för nära och kära. Vi håller tillexempel på att repa in Sweet child of mine som Tobbe ska få framföra under kvällen till tonerna av RullatorRally.

Det kommer bli en hejdundrans kväll. Och alla som sporadiskt läser min blogg och befinner sig i Norge ( Stina), se till att kunna ta er hem den helgen. Det kommer bli en mycket gemytlig helg.

 

Tack för tiden.

 

Shit, det låter som jag ska begå självmord eller något. Så lätt blir ni inte av med mig.

Glöm inte att lyssna på La Isla Bonita nu innan ni börjar surfa porr.

Tack Återigen.

 

TomasBonanza®